Mariagården

1641 invigde greve Per Brahe den 900 meter långa kanalen mellan Mölndalsån och Vallgraven som senare kom att kallas Fattighusån. Här fanns först en textilfabrik, men när Göteborgs Stad köpte marken 1726 inrättade man istället ett fattighus i byggnaden. I närheten låg flera andra sociala inrättningar – stadens barnhus, Willinska fattigfriskolan och Tukt- och spinnhuset.

Huset byggdes om och till 1767 efter ritningar av stadsarkitekt Bengt Wilhelm Carlberg. Det är ett av få bevarade exempel på den typ av stora hus som var vanliga innanför vallgraven på 1700-talet. Den tidstypiska karolinska exteriörens ornament, smårutiga fönster och branta tegeltak speglar ett Göteborg före bränderna som ödelade stora delar av staden.

1772 planterades en lindallé utmed kanalen och en del av de ursprungliga lindarna finns kvar än i dag. De är därmed de äldsta planterade träden i Göteborg. Mariakyrkan, som ligger intill, är från 1815 och hette tidigare Fattighuskyrkan. Ännu ett minne från fattighustiden är den närbelägna Stampens kyrkogård, en sammanslagning av den forna fattighuskyrkogården och Göteborgs Nya kyrkogård från 1804.

Döps om till Mariagården

Mariagården användes som fattighus fram till 1892. I början av 1900-talet användes huset under en period som vilohem för lungsjuka. 1928 flyttade Göteborgs Dispensär in och det är under namnet Dispensären många äldre göteborgare känner byggnaden. Verksamheten fanns kvar i huset fram till 1974 och det var först när Domkyrkoförsamlingen blev ny hyresgäst som namnet ändrades till Mariagården.

Mariagården byggnadsminnesförklarades 1968 och ingår sedan 1991 i Higabs bestånd.