Scandinavium

När det första spadtaget för Scandinavium togs 1969 markerade det slutet på en över 20 år lång arenadebatt. Under tiden hade stora förändringar hunnit ske i Göteborgs stadsbild. Den stora rivningsvågen hade påbörjats i områden som Landala, Masthugget och Nordstan. Kortedala hade blivit Göteborgs första förort och andra förorter som Hjällbo och Hammarkullen hade börjat bebyggas som en del av Miljonprogrammet. Även arenor som Ullevi, Valhallabadet, Valhalla Idrottsplats och Frölundaborg hade invigts och utvecklats till självklara mötesplatser för göteborgarna.

Redan 1948 hade man tagit det första steget till det som skulle bli Scandinavium. Arkitekten Poul Hultberg från Nils Olssons arkitektkontor presenterade då de första ritningarna för det som kallades Valhalla Inomhusarena. Den tänkta placeringen för arenan och det planerade Valhallabadet, som ingick i samma projekt, var på de lediga tomterna mellan Svenska Mässan och Kommunala mellanskolan (nu Burgårdens gymnasium) vid Skånegatan. Men trots att man hade tagit fram ett förslag för en inomhusarena passerade hela 1950-talet utan att något beslut togs. Anledningen var finansieringen, som orsakade heta diskussioner i staden. Däremot genomförde man bygget av Valhallabadet, eftersom kapaciteten på Renströmska bad- och tvättinrättningen (numera Hagabadet) var alltför begränsad.

1962 blev frågan om en inomhusarena återigen aktuell. Under valrörelsen lovade nämligen Socialdemokraterna att de skulle genomföra arenabygget om de vann valet. Men trots att de gick segrande ur valet infriades inte löftet. Pengarna behövdes på annat håll och än en gång sköts planerna på framtiden.

Bråttom med ny arena inför 350-årsfirandet

Det som fick frågan att komma upp på agendan igen blev det stundande 350-årsfirandet av Göteborg. 1968 insåg planeringskommittén för jubileet att byggnaden skulle kunna bli ett bestående minne av jubileumsåret, på samma sätt som Göteborgs konstmuseum, Liseberg och Botaniska trädgården uppfördes som en del av stadens 300-årsfirande. Men det var bråttom om man skulle hinna klart i tid. Det var bara tre år kvar till jubileet.

Nu gick det snabbt. Arkitekten Poul Hultberg fick i uppdrag att revidera sina gamla ritningar från 1948 och en aktiebolagsbildning mellan kommunen och näringslivet genomfördes för att finansiera projektet. Kostnaden beräknades till 23 miljoner kronor där syftet var att skapa Nordens största centrum för kultur, näringsliv och idrott. Det ledde till en stormig debatt i Göteborg. Även arenans namnförslag och den orange fasadfärgen var kontroversiella ämnen. Men trots protesterna rullade projektet på och i maj 1969 var det dags att sätta spaden i marken. Trodde man. Men i all hast hade man glömt bort att ansöka om bygglov och byggstarten blev uppskjuten en månad.

Sveriges största inomhusarena

1971 invigdes slutligen Scandinavium. Anläggningen var utformad med ett bågformat tak, pelare längs sidorna och Sveriges största publikkapacitet för en inomhusarena, cirka 14 000 personer. Men invigningen den 18 maj blev inte riktigt den folkfest som regissören Claes Sylwander och presentatörerna Pekka Langer och Lars-Gunnar Björklund hade hoppats på. Endast 1 500 personer tog sig till arenan, ljud- och ljusanläggningen fungerade inte som den skulle och flera valde att gå hem i förtid. Men fiaskot vändes snart till succé. Några dagar senare bjöd Jan Sparring på en evangelisk jubelkväll inför 8 000 personer och under månaderna som följde arrangerades flera uppmärksammade evenemang. Operan Aida med Birgit Nilsson sågs av över 32 000 personer, countrylegendaren Johnny Cash kom på besök, Tre Kronor föll med 3–2 mot Tjeckoslovakien i en rafflande hockeybatalj och VM i handboll gick av stapeln.

Under de kommande decennierna fick Scandinavium vara värd för en mängd stora internationella idrottsmästerskap. 1977 blev det svensk succé i VM i brottning, där Frank Andersson tog guld, Lasse Sköild silver och Arne Robertsson brons. Samma år anordnades Gothenburg Horse Show för första gången med över 38 000 besökare. Arrangemanget har sedan dess återkommit årligen i Scandinavium och blivit ett av arenans mest välkända evenemang.

1981 fick Göteborg och Scandinavium för första gången vara värd för ishockey-VM. Tyvärr fick åskådarna i arenan bevittna när Sovjet besegrade Sverige med 13–1 i finalen. Desto gladare miner var det 1984 när Sverige tog storslam med 4–1 mot USA i Davis Cup-finalen. De svenska tennishjältarna som utgjorde laget var Stefan Edberg, Henrik Sundström, Anders Järryd och Mats Wilander.

Whitney Houston slår publikrekord

Under 1970- och 80-talet spelade ett stort antal världsartister i Scandinavium. Allt från Liza Minelli, Diana Ross, Prince och The Clash till Tina Turner, Bruce Springsteen & the E Street Band och Queen. Publikrekordet, som står sig än i dag, slogs 1988 av Whitney Houston när 14 606 personer besökte arenan.

Scandinavium byggs om

1991 byggdes Scandinavium om. Anläggningen fick ny entré, restaurang, kontor och loger. Den nybyggda Globen i Stockholm hade två år tidigare gått om Scandinavium som Sveriges största inomhusarena, men trots det fortsatte man att bjuda på lika stora idrottsarrangemang under 1990-talet. EM i boxning, VM i bordtennis, VM i handboll och VM i kortbanesimning var bara några av alla internationella mästerskap som anordnades och som Sverige rönte framgångar i. 1999 tog Got Event över evenemangsverksamheten i Scandinavium.

2000-talet innebar stora framgångar för Frölunda HC som tog sitt andra SM-guld 2003. De upprepade succén 2005 och vid båda tillfällena skedde avgörandet i Scandinavium. Året efter blev arenan av med sin välkända och karaktäristiska orange färg då fasaden målades om i en silvergrå kulör. Samtidigt fick den ny ljussättning som skiftar karaktär beroende på evenemang.

Sedan dess har mängder med stora ögonblick upplevts i Scandinavium. VM i idrotter som handboll, konståkning och innebandy – konserter med artister som Beyoncé, Justin Timberlake, Håkan Hellström och Laleh – samt musikaler som Mamma Mia!, Singin’ in the Rain och Cats.

2014 blev Higab ny ägare och förvaltare av Scandinavium.