Historia Publicerad:

Pressmeddelande: Göteborgs skamfläckar del 2 – Feskekôrka – en byggnad som stack i ögonen

Vad är fint och vad är fult? Arkitektur har alltid diskuterats Göteborg. När det byggs nytt är åsikterna många, vare sig det gäller universitetsbyggnaden Nya Konst, caféet i Brunnsparken eller stadens nya höghus. Politikerna i Göteborg planerar även att det ska byggas fler bostadshus i ”klassisk stil”.

Det kan vara lätt att tro att detta är en ny debatt, men så är inte fallet. I tre delar berättar vi om historiska byggnader som har varit hårt kritiserade av sin samtid, men som numera anses vara Göteborgs mest hyllade landmärken. Nu har turen kommit till Feskekôrka som byggdes 1874.
Feskekôrka troligen på 1970-talet. Foto: okänt

I december är det 150 år sedan Göteborgs kanske mest ikoniska byggnad invigdes – Feskekôrka. Hit har göteborgare, turister och fiskentusiaster vallfärdat år efter år och platsen vid Rosenlundskajen har växt till att bli så mycket mer än en yta för fiskförsäljning. Den kyrkliknande byggnaden har blivit en av Göteborgs starkaste symboler och gjort sig ett namn långt utanför Sveriges gränser.

Men när den öppnade 1874 var tonläget ett helt annat. I tidningarna fanns nästintill inga positiva artiklar om Fiskhallen, eller ”Fiskkyrkan” som den redan då kallades. Den beskrevs som ”lika ful som vanprydlig” och man hävdade att det var en ”rövarekula” som bättre passade för kyrklig verksamhet. En annan skribent menade att byggnaden var vanskapt och att dess blotta åsyn gjorde honom ont och gav honom panisk förskräckelse. Det skulle dröja till 1900-talet innan det blev vanligare att Feskekôrka beskrevs i mer positiva ordalag i tidningarna. Men vad var det då som skapade dessa starka åsikter? Och när blev ”Kôrkan” till slut accepterad av alla göteborgare?

Fisken flyttar in under tak

För att förstå varför Feskekôrka byggdes behöver vi gå tillbaka till mitten av 1800-talet. Då såldes fisk fortfarande ute i det fria och försäljningen var centrerad till Stora Hamnkanalen framför Tyska kyrkan. Den skedde från en stor flotte och direkt på gatan bredvid vräktes sillen i stora högar. När handeln avslutades för dagen fick fiskrester ligga kvar och framför allt under sommaren var stanken närmast outhärdlig.

När Börsen på Gustaf Adolfs Torg (då Stora Torget) byggdes 1849 ville man snygga upp i närområdet. Fiskflotten bannlystes och försäljningen flyttades till det nyanlagda Fisktorget vid Rosenlundskanalen. Problemet med hygienen fortsatte dock. Sol, regn, smuts och damm påverkade fiskens kvalitet och till slut krävdes krafttag för att få till en förändring av den ohygieniska och oordnade marknadsplatsen.

Utsikt från Skansen Kronan mot Rosenlund och Kungshöjd år 1862. Här ser man hur Fisktorget såg ut innan Feskekôrka byggdes. Foto: okänt

Ordföranden i stadsfullmäktige, Johan Jakob Ekman, presenterade 1870 ett förslag om att bygga en modern fiskhall som skulle finansieras av medel från den Renströmska fonden – en fond som hade bildats efter att affärsmannen Sven Renström hade testamenterat 1,5 miljon kronor till Göteborgs Stad. Förslaget togs emot väl i fullmäktige och man beviljade 75 000 kronor till bygget. Slutnotan inklusive inredning blev 74 963 kronor och 12 öre, så man kan konstatera att resurserna förvaltades väl.

Uppdraget att rita fiskhallen gick till Victor von Gegerfelt som under samma tid blev utsedd till stadsarkitekt i Göteborg. Han hämtade sin inspiration från fornnordiska stavkyrkor och nygotik. Takstolarna förstärktes av tvärgående balkar för att avlasta trycket från sidorna enligt principen från gotiska kyrkor. Genom denna konstruktion skapades en stor och öppen hall utan bärande mitt- och sidopelare. Det gav också utrymme för många fönster med nygotiska spetsbågeformer och små spiror. På insidan delades byggnaden upp i olika ”fack” som vardera hade plats för tolv försäljare. Syftet var att man med tiden skulle kunna bygga ut försäljningen med fler fack utan att avbryta den pågående verksamheten.

Inifrån Feskekôrka år 1874 då det fortfarande var stampat jordgolv. Foto: okänt

Stort missnöje mot byggnadens utseende

Med tanke på byggnadens utformning var det inte konstigt att fiskhallen började kallas ”Fiskkyrkan” redan 1874 då den invigdes. Då fanns det varken fiskhallar i Stockholm eller Köpenhamn, så det var en stor nyhet i staden Göteborg. Fiskhallen som den egentligen hette hade dock svårt att få alla bord uthyrda i början. Trots det gick man under det första året med vinst. 1875 noterades ett överskott på 516,89 kronor, vilket steg ytterligare de kommande åren. Men det var inte det som skapade de största nyheterna i dagspressen. Det var istället Feskekôrkas utseende som många inte verkade förstå sig på. Hur kunde stadsarkitekten Gegerfelt skapa en så ”egendomligt konstruerad byggnad”? Det frågade sig Stockholmstidningen Dagens Nyheter i november 1874.

Arkitekten Victor von Gegerfelt. Foto: Göteborgs stadsmuseum

Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – som då var Göteborgs stora tidning – skrev varken särskilt negativt eller positivt om den nya fiskhallen. Men i övriga tidningar i staden var tonen betydligt mer hård. Där gick man inte sällan fram som en ångvält och tyckte att det var en byggnad som stack i ögonen. I veckotidningen Nyaste Förposten i maj 1875 hävdade en skribent att både han och fiskförsäljarna ”har en panisk förskräckelse för den lika dyrbara som vanskapliga fiskkyrkan hvars blotta åsyn gör mig ondt”. Lika illa lät det ett par månader senare då man skrev följande:

”Att den s.k. ”fiskkyrkan” eller saluhallen vid fisktorget är till sitt yttre lika ful och vanprydlig som till sitt inre olämplig och otillräcklig är så allmänt erkändt, att det sannolikt icke af någon disputeras”.

Samtidigt menade skribenten att hygienen inte hade blivit nämnvärt bättre efter att försäljningen hade flyttat in från torget utanför och att det därför var lika bra att någon annan verksamhet kunde ta över byggnaden – exempelvis Baptistkyrkan.

”Ryktesvis har jag förnummit att baptisterna skola skaffa sig egen kyrka sedan den nuvarande salen befunnits vara otillräcklig och jag antar att de icke skulle vara ovilliga att af staden tillhandla sig fiskhallen, hvilken vore serdeles lämplig för deras ändamål, fast den icke motsvarar sin nuvarande bestämmelse”.

Det stämde dock att hygienen var ett problem och det fortsatte att vara så även in på 1890-talet då hälsovårdsnämnden fortfarande var missnöjd med rengöringen av fiskkärlen. Tidningen Fäderneslandet hävdade till och med att fisken var skadlig för magen, men det ska tilläggas att tidningen var känd för att vilja skapa stora rubriker och ansågs som en skandaltidning. Samtidigt var efterfrågan på hyresplatser stor och det innebar att alla som önskade inte fick plats i Feskekôrka, så hos försäljarna var sannolikt åsikten om Feskekôrka en annan. Detta gjorde att fiskhandeln på torget utanför fortsatte.

Försäljning på Fisktorget utanför Feskekôrka i början av 1900-talet. Foto: Göteborgs stadsmuseum

Kritiken mot Feskekôrka fortsätter

Det var inte bara pressen i Göteborg som riktade stark kritik mot Feskekôrka. I februari 1876 hävdade även Engelholms Tidning att byggnaden lika väl kunde göras om till en kyrka, men den här gången var det metodisterna som kunde få flytta in. Med små medel menade man att ”denna misslyckade inrättning till tempel” och ”rövarekula” kunde förvandlas till ett ”välbeläget gudahus”.

Det verkade inte spela någon roll att Feskekôrka var en populär handelsplats som lockade mängder med besökare och att den inte räckte till alla personer som ville sälja fisk. I tidningarna fortsatte man att klanka ner på byggnaden och inte minst dess utseende. Därför ställde man sig inte positiv till en utbyggnad av Feskekôrka som skulle möjliggöra fler försäljningsplatser. 1878 skrev Hallandsposten att den inte förtjänade detta då den var en ”vanprydande byggnad” som redan var ”utdömd af allmänna opinionen”. Och när det senare samma år stod klart att det inte skulle bli någon utbyggnad så gladde sig Göteborgs Weckoblad mycket åt detta.

”De som ingenting fingo voro Göteborgs sorgligt beryktade fiskhall, ett tillamnadt konstmuseum, ett tillämndat idiothem och missionsföreningens Bethlehemskyrka. Att den förstnämnda blef utan kan ej gerna förundra någon, ty sällan har man väl sett pengar på ett sämre sätt använda än när den byggdes”.

Feskekôrka okänt årtal. Foto: Göteborgs stadsmuseum

Under fortsättningen av 1800-talet fortsatte det höras kritiska röster, men inte i riktigt samma omfattning som tidigare. I Albert Cederblads Göteborgsguide från 1884 skrev han att Feskekôrka ”liknar närmast en tornlös i parodierande götisk stil uppförd kyrkobyggnad, som genom någon oförklarlig naturkraft till mer än hälften nedsjunkit i jorden”. Dock verkade Förposten (tidigare Nya Förposten) ha ändrat uppfattning. I en artikel från 1886 menade de att Göteborg borde uppmärksammas mer av utländska tidningar då staden med sin ”arkitektoniskt afseende mirakulöst vackra fiskhall vid Fisktorget” verkligen gjorde sig förtjänt av namnet Lilla London. Så långsamt verkade uppfattningen om Feskekôrka som byggnad att förändras, även om det emellanåt skrevs nedlåtande nyhetsartiklar.

Utsikt mot Feskekôrka och Rosenlund, troligtvis runt sekelskiftet 1900. Här syns även Göta Artilleriregementes gamla anläggning på Kungshöjd. Verksamheten flyttade till Kvibergs Kaserner 1895. Foto: okänt

Kritiken som bortblåst

Efter sekelskiftet 1900 verkade något hända. Antalet negativa skriverier var i stort sett nere på noll och istället beskrevs Feskekôrka som en plats väl värd att besöka. 1904 skrev Norrköpings Tidningar hyllande att Göteborg var främsta staden när det kom till fiskförsäljning och att ståtligare fiskhall får man leta efter. Feskekôrka verkade nu vara fullt accepterad som en central och vital del av Göteborg. Och de följande åren kom fisk som livsmedel att marknadsföras allt mer runt om i landet – samtidigt som fiskeindustrin i Göteborg fortsatte att växa.

Full kommers i Feskekôrka 1952. Foto: Erik Liljeroth, Nordiska museet

Sedan dess har Feskekôrka bara fortsatt att öka i popularitet och namnet har etsats sig fast i den göteborgska folksjälen. Det är en handelsplats och mötesplats som nästan alla i staden verkar ha en relation till och är ett givet utflyktsmål för turister. Håkan Hellström sjunger om Feskekôrka, medlemmarna i The E Street Band kommer på besök när de är i staden och när det ska göras tv-intervjuer på temat Göteborg är det inte sällan som personerna tas med till den anrika fiskhallen.

När det kommer till arkitekturen är synen på Feskekôrka en helt annan än när den byggdes. Att den överhuvudtaget har varit kritiserad är svårt att begripa. Den kanske helt enkelt var före sin tid eller så skulle en saluhall för fisk helt enkelt inte se ut så på den tiden. Det finns många möjliga förklaringar, men att den idag är en av stadens mest igenkända och hyllade landmärken kan ingen ifrågasätta.

Feskekôrka 2019. När den öppnas igen under 2024 kommer det åter att finnas entré på långsidan mot Rosenlundskajen.

När Feskekôrka blev byggnadsminne 2013 motiverade Länsstyrelsen beslutet med att den har fått ett ”säreget arkitektoniskt uttryck som saknar motsvarighet” och den är ”unik i sin utformning och en av Göteborgs främsta ikonbyggnader”.

Under 2024 öppnar Feskekôrka igen efter en omfattande upprustning som Higab genomfört. Då kommer besökarna åter kunna se ursprungliga delar av byggnaden som tidigare var borttagna eller övertäckta. Och visst kommer det vara något särskilt att återigen kunna köpa fisk i Kôrkan hela 150 år efter att den invigdes som Göteborgs fisk-Mecka.

Under gamla färglager på väggarna har Higab lyckats skrapa fram handmålade siffror som en gång i tiden markerade försäljningsplatserna i Feskekôrka.

Del 3 om Rådhuset släpps den 31 januari.