Historia Publicerad:

Higabs adventskalender 2023 - julens färger

Välkommen till Higabs adventskalender 2023. Under fyra söndagar i advent tar vi dig med på en färgsprakande resa genom julens stämning och traditioner - i år under temat "Julens färger med Higab". Upptäck historien bakom vitt, grönt, guld och rött – färger som inte bara pryder våra fasader utan även bär på djupa traditioner och symbolik i vårt julfirande. Följ med oss varje söndag för att lära dig mer om hur dessa färger har format våra hem och julens atmosfär genom åren.

Lucka 1 – vitt

Ett snöklätt landskap med en frusen kanal i förgrunden och Stora Teatern i bakgrunden.
Stora Teatern, uppförd 1859. Byggnaden som från början hette Nya Theatern ritades av hovarkitekt Bror Carl Malmberg. Han företog flera studieresor i Europa för att studera andra teaterbyggnader innan han lade fram ett slutligt förslag. Fasaden präglas av nyklassicism med inslag av italiensk renässans. Huset var stadsdelens första stenhus.

För ovanlighetens skull är Göteborg klätt i vitt i början av december. ❄
Vad passar då bättre än att inleda med historien om fasadfärgen vitt.

Ursprungligen förknippad med den vita marmorn hos antikens tempel och palats, har vitt varit en inspirationskälla för arkitekter sedan renässansen.

Från det sena 1500-talet blev i Sverige vita putsfasader ett imponerande alternativ till den tidigare röda tegelfärgen. Trähus målades inte vita vid denna tid, främst på grund av bristen på billiga och hållbara målningsmaterial.

Vid 1800-talets början uppstod en ny våg av intresse för antiken och många byggnader i Sverige målades då vita. Timmerfasader kläddes med träpanel och målades med linoljefärg, och under hela seklet målades många trähus vita eller nästan vita.

Ett gammalt grått tvåvåningshus med röda detaljer i vinterskrud.
Gathenhielmska Huset uppfördes som sommarbostad utanför staden under 1740-talet. Fasaden har en stram symmetrisk uppbyggnad enligt det klassicistiska idealet och är klädd med släta bräder för att efterlikna sten. Gathenhielmska Huset blev 1943 landets första byggnadsminnesförklarade hus.

Med Stockholmsutställningen 1930 spreds funktionalismens idéer, och den vita fasadfärgen kom att bli en symbol för den enkla, odekorerade ”funkis” – en stilren och modern arkitektur.

Vitt som julfärg hör mest ihop med att vi i Norden förknippar julen med snö och kyla. Och vem föredrar inte en vit jul framför en slaskig?

Lucka 2 – grönt

Gröna inslag i arkitekturen förknippas kanske mest med ärgad koppar. Från forntidens smedjor till moderna arkitektoniska mästerverk – koppar är, och har länge varit, en symbol för både exklusivitet och hållbarhet.

Redan då inlandsisen täckte Skandinavien hade Främre Orientens och Egyptens civilisationer bemästrat konsten att forma koppar till värdefulla verktyg och föremål.

Kopparplåtens historia är något kortare men det finns mycket som talar för att taket på Parthenons tempel (448-432 f.Kr.) på Akropolis i Grekland ursprungligen utgjordes av små kopparplåtar.

Ett stort rött tegelhus med grönt koppartak i vinterskrud.

I Sverige har kopparplåt använts som taktäckning på exklusivare byggnader sedan 1600-talet. Ett bra exempel på det är Kronhuset med sitt branta kopparklädda tak. Kronhusets exteriör ser till stora delar likadan ut som när det byggdes, vilket gör huset till Göteborgs bäst bevarade 1600-talsbyggnad. På 1930-talet byttes de ursprungliga fönsterluckorna av trä ut mot kopparbeslagna luckor, som idag harmonierar väl med koppartaket.

Koppar har inte bara varit ett takmaterial; det har även använts i inredning och till och med som ett dekorativt element på väggar. Inte minst har koppar, eller kopparlegeringen brons, använts vid tillverkning av kanoner och skulpturer.

Skulpturen upp i Sjömanstornet upplyst under en vinterkväll.
Foto: Photosbymackan

En av Göteborgs mer kända bronsskulpturer blickar sedan 1934 ut över Göta Älv. Längst upp i Sjömanstornet står den fem meter höga skulpturen Kvinna vid havet, mer känd under namnet Sjömanshustrun. Den skapades av konstnären Ivar Johnsson och gjöts i brons på Meyers konstgjuteri i Stockholm.

Julens gröna inslag har också långa anor. Det gröna har på sätt och vis alltid funnits. Det kommer från romarnas saturnalia, en högtid i det antika Rom som firades i december där dekorationerna involverade grönska, kransar och girlanger som hängdes över dörrar och fönster.

Man tog helt enkelt vad man hade att tillgå och så har det fortsatt fram till våra dagar. Barrträden är gröna på vintern, liksom lingonris och mossa, och längre söderut hittar man mistel och järnek, alla typiska gröna inslag i julen.

Lucka 3 – guld

Vacker inredning i guld och rött inne på Stora Teatern.
Stora Teatern i Göteborg. Foto från salongen med balkongernas förgyllda ornamentik och stuckatur.

Guld har fascinerat människan sedan urminnes tider. Ädelmetallen blev tidigt en symbol för rikedom, men från början var det guldets fantastiska egenskaper som gjorde det eftertraktat. Guld är näst intill oförstörbart, samtidigt som det är lätt att forma. Det kan valsas ut till en folie så tunn som 0,0001 millimeter.
 
Förgyllning med äkta guld har länge varit ett exklusivt sätt att försköna målade ytor och föremål och att förstärka effekten hos vissa detaljer.
 
Ett tidigt exempel på arkitektonisk användning av guld är de ursprungligen förgyllda topparna på Egyptens pyramider. Ytskiktet av guld gjorde att solens strålar kunde spegla sig i topparna. Guld betraktades som gudarnas metall, och i skilda kulturer därefter förblev det heligt och offrades ofta till högre makter.
 
Guldets starka ställning inom det religiösa livet togs också över av kristendomen och våra kyrkor har genom århundradena smyckats med guld.

Ett fint sentida exempel på användning av gulddetaljer i arkitekturen är Stora Teatern i Göteborg.

Gamla träbalkonger med detaljerad utsmyckning i guld på Stora Teatern.

Stora Teatern byggdes mellan 1856 och 1859 och är ett av de tidigaste exemplen på den kontinentala teaterbyggnadsstil som utvecklades under mitten av 1800-talet. Huset ritades av hovarkitekten Bror Carl Malmberg. Insidan domineras av den runda och rikt utsmyckade salongen med tillhörande scenhus.
 
Interiören, som är dekorerad av bildhuggaren Carl Ahlborn, med förgylld ornamentik och stuckatur, är i princip bevarad i ursprunglig stil. Salongen försågs också med en magnifik takkrona som finns bevarad än idag. Den upplystes ursprungligen av 60 gaslågor, men är ända sedan 1886 elektrifierad.
 
Byggnaden har ett högt kulturhistoriskt värde som en viktig del av Göteborgs historia och som en tydlig representant för sällskapslivets viktiga roll under mitten av 1800-talet.

Guldiga juldekorationer inne i Stora Saluhallen.
Juldekorationer, Stora Saluhallen Göteborg.

Som julfärg betraktad är guld en sentida företeelse. I Sverige har användningen av guld i samband med julen blivit allt vanligare under de senaste decennierna. Gulddekorationer såsom glitter, guldiga julgranskulor, band och bordsdekorationer har för många blivit en del av juldekoren.

Lucka 4 – röd

Numera är rött den färg de flesta av oss förknippar tydligast med jul. Men så har det inte alltid varit.

Rött var länge en dyrbar färg att framställa, reserverad för sällsynta festliga tillfällen snarare än för julen. Julen i det gamla bondesamhället hade få röda komponenter. Det kunde vara en skål röda äpplen, en enstaka röd ljusstake eller röda ränder i bordlöparen.

Trots det finns den röda julens rötter delvis i just den tidsperioden. Gårdstomten, som var gårdens skyddsväsen i nordisk folktro, hade nämligen röd toppluva. Gårdstomten såg till gården året runt, men dess roll kom med tiden att accentueras kring jul.

För många nordbor bidrog Viktor Rydbergs dikt ”Tomten” från 1881 och Jenny Nyströms julkortsillustrationer till att forma bilden av tomten. Men det var först under efterkrigstiden som den röda färgen verkligen fick fäste.

Som husfärg betraktad började rött som teglets färg. Ett exklusivt byggnadsmaterial, som från början bara användes till kyrkor, slott och riktigt påkostade privathus i städerna. Helst skulle teglet vara starkt rött med jämn färg, men verklighetens tegel levde sällan upp till de kraven. Då kunde man förbättra intrycket genom att måla hela tegelfasaden med rödfärg och återställa tegelkaraktären med ett upplinjerat ”fogmönster” i vitt.

1672 stod Riddarhuset i Stockholm färdigt, och med sina rödfärgade tegelmurar och grå antikinspirerade sandstensdetaljer blev det en förebild för adelns sätesgårdar runt om i landet.

De var långt ifrån alltid byggda av tegel, men för att markera sin status målade man dem röda – som teglet – med stengrå detaljer och fönster gula som oljad ek. Som pigment använde man rödfärgspulver från Falu koppargruva eller något lokalt rödfärgsverk, och bindemedlet var tjära eller – som i dagens slamfärger – klister gjort på råg- eller vetemjöl.

Så småningom blev det vanligare med röda hus. Under 1700-talet omvandlades städerna från timmergrå till röda, ofta på initiativ av myndigheterna inför ett kungabesök eller annan högtidlighet. På 1800-talet började bönderna ta till sig idén att rödmåla sina boningshus, och så småningom även ladugårdar och uthus. Först för ungefär 100 år sedan blev rödmålning vanligt på landsbygden, och nationalromantiska arkitekter lanserade den röda stugan som en symbol för det typiskt svenska.

Kvibergs Kaserner i vinterskrud.