toppbild_sockerbruket

Sockerbruket

Fastighetsbeteckning:

Majorna 140:22

Byggnadsår:

1850

Adress:

Sockerbruket 1-34, 40-44,
414 51 GÖTEBORG

Ursprunglig användning:

Sockerbruk, bryggeri

Nuvarande användning:

Ateljé, kontor, hantverk, industri

Arkitekt:

Hans Hedlund ("Toppsockerfabriken" 1901)

fastighet_sockerbruket

Om Sockerbruket

Området Klippan har varit en betydelsefull plats genom historien, främst genom sitt geografiska läge. Det har varit en viktig knutpunkt för handeln sedan 1400-talet, långt före staden Göteborg bildades, och här låg också Gamla Älvsborgs fästning. Namnet Klippan är troligen en förkortning av Skinnareklippan, det berg som är en del av hamnplatsen. Här startades den första färjeförbindelsen över Göta Älv till Hisingen i början av 1600-talet och på 1700-talet var Klippan hemmahamn för Ostindiska Kompaniet. Större båtar kunde inte ta sig längre in i älven på grund av det otillräckliga vattendjupet. Det var först på 1800-talet som hamnen muddrades upp och kunde expandera in mot Göteborg.

Läs mer

Klippanområdet har bytt ägare ett antal gånger. Vid två tillfällen, på 1500- respektive 1600-talet, fick Sverige köpa tillbaka marken från danskarna för summor som översteg dåtidens statskassa, de så kallade Älvsborgs lösen.

Bruksepoken inleddes 1808 när Abraham Robert Lorent bestämde sig för att anlägga ett sockerbruk vid Klippan. Återigen var läget avgörande; Klippans djupa hamn gjorde att det gick att lossa råsocker från fartyg direkt in i fabriken.

Sockerbruket tog form

1810 stod Sockerbruket klart och några år senare lät Lorent även bygga ett porterbryggeri i området. Trots moderna produktionstekniska förutsättningar gick affärerna trögt på grund av det instabila ekonomiska läget i Europa efter Napoleonkrigens slut. 1836 såldes hela den Lorentska bruksrörelsen på auktion. Köpare var David Carnegie Jr och han fick fart på de tidigare förlusttyngda verksamheterna med hjälp av disponenterna John Nonnen och Oscar Ekman. Ny teknik effektiviserade sockerproduktionen; den tidigare ångkokningen ersattes av vakuumkokning vilket gjorde att man kunde använda billigare sockerråvara.

Porterbruket var länge det enda i Sverige och hade därmed en monopolställning. Runt 1850 var cirka 300 personer anställda av Carnegiebruken och runt dem växte det fram ett helt samhälle. David Carnegie hade sociala och religiösa ambitioner och lät bland annat bygga bostäder, skola, kooperativ handelsbod, bank och eget kapell till sina anställda.

Själva industribyggnaderna byggdes om och till flera gånger, bland annat ritade Hans Hedlund 1901 ”Toppsockerfabriken” som blickar ner från berget som en medeltida borg. Exteriört hålls området ihop av de röda tegelfasaderna med utsmyckningar och torn och de gamla bruksbyggnaderna visar en industrianläggnings utveckling från 1800-talets början fram till 1950-talet.

Från socker och porter till konst och hotell

1907 gick Sockerbruket upp i det nybildade Svenska Sockerfabriksaktiebolaget. Porterbryggeriet AB D. Carnegie & Co fortsatte i egen regi fram till 1920, då Carnegiebryggeriet överlät hela sin verksamhet till statliga Vin & Spritcentralen för 13 miljoner kronor. Varumärket Carnegie Porter finns kvar än i dag. Sockertillverkningen fortsatte fram till 1957.

I dag används lokalerna till ateljéer, kontor, hantverk och industri. I porterbryggeriets lokaler finns nu hotellverksamhet.

Sockerbruket

Ultimate Responsive Image Slider Plugin Powered By Weblizar
Share on FacebookShare on Google+Tweet about this on Twitter
Se alla fastigheter