Sjömanshuset

1748 antogs i Sverige ett reglemente för sjöfolk vars syfte var att förbättra levnadsvillkoren för sjömännen. Livet till sjöss var hårt och de ekonomiska villkoren dåliga. Inrättandet av så kallade sjömanshus hade därför främst ett socialt syfte: sjömännen betalade en hyra till sjömanshusen vid varje resa de gjorde och fick i gengäld understöd och pensioner till sig själva och sina anhöriga. Husen fick med tiden även en mer praktisk funktion – det var här man förde förteckning över svenska sjömän i handelssjöfart och deras tjänstgöring, värnpliktsförhållanden med mera.

I Göteborg styrdes Sjömanshuset av en direktion bestående av fem medlemmar: två handelsmän, en redarrepresentant från Ostindiska Kompaniet och två skeppare. En uppgift som Sjömanshuset fick var att försöka hitta sjömän som försvunnit i utlandet, dvs förrymda, strandsatta eller skeppsbrutna personer. Rymningar var vanliga inom svenska flottan, där förhållandena förr var mycket hårda.

Östra delen av huset på Stigbergsliden byggdes 1831 som friliggande enplanshus. Senare tillkom ett hus mot väster. 1854 köptes fastigheten av Göteborgs Sjömanshus och i början av 1900-talet byggdes husen ihop och ett torn uppfördes över den nya porten. 1961 upphörde Sjömanshusets verksamhet. Ändrade villkor och sociala förändringar gjorde att behovet av sjömanshusen avtog. Huset vid Stigbergsliden stod länge tomt eller användes tillfälligt för olika verksamheter, men 1996 byggde Higab om det till vandrarhem.